Medeltiden är det skede då Hovdala träder in i historiens ljus. Som ortnamn förekommer det i dokumenten första gängen år 1389.
"Borgkullen" i gamla Hjorthagen 5 gömmer troligen grundrester av en herremansgård, som redan då kan ha varit övergiven.
Platsen är en landrygg som skjuter ut mot Toftavängen utmed Brönnestadsvägen.
Ett hällristningsblock, den s.k. offerstenen i Hjorthagen - dateras till ca 700 f Kr. och tillhör därmed bronsåldems slutskede.
På blockets översida är inhugget ett tjugotal små runda älvkvarnar samt sju fotbilder med magisk eller kultisk innebörd.
Kanske gjordes hällristningama för att skydda gröda och husdjur. Skålgroparna har tolkats som symboler för det kvinnliga könet.
Nágra stenar med av naturen bildade skälgropar finns inom övningsfältet. Ett block ligger blott nágra meter frản "offerstenen" i Hjorthagen. Denna sten har ocksả pả översidan en trattformig fördjupning som kunde passa till en bb mänsklig ryggtavla. Bengt Francke pả Hovdala pensionat brukade berätta om människooffer pa denna plats i hednatiden. Enligt honom làg "offret" pả rygg mot denna sten, andra stod upp pa stenen intill, därav fotav-trycken! Söderut i samima sluttning finns block med smả skalgropar, och ett annat sadant med runda urgröpningar ligger invid vägen frän Hovdala gärd mot Solhem.
Kanske blev borgbygget i Hjorthagen aldrig fullbordat och orsaken kan ha varit att de naturliga betingelserna visat sig mindre gynnsamma. Först en arkeologisk undersökning bör kunna skingra dunklet kring boplatsen - och det samma gäller om nästa gärdsanläggning.
"Borgkullen" omges av sidlänt och läglänt terräng.
Kanske var tanken att kanalisera vattnet som tränger fram i sluttningen. Kullen begränsar pả tvả sidor en konstlad terrass eller gärdsplan. Själva husgrundsplatän är ca 40 m lăng och 10 m bred med en husgrund pả ca 14x8 m i östra delen, där det syns tegel av medeltida typ
- rester av härden? Längs södra längsidan ligger gra-stensblock som antyder att där varit en grundmurad länga. I den branta slänten pa norra sidan märks rester av ett stenhinder som troligen fortsatt ut pà västra sidan och som varit ett värn mot inkräktare.
Kanske blev borgbygget i Hjorthagen aldrig fullbordat och orsaken kan ha varit att de naturliga betingelserna visat sig mindre gynnsamma. Först en arkeologisk undersökning bör kunna skingra dunklet kring boplatsen - och det samma gäller om nästa gärdsanläggning.